Ann-Sofie Öman om Himlen i björnbärssnåren


Ann-Sofie Öman översätter från slovenska. Vi ställde tre frågor till Ann-Sofie angående hennes översättning av Nataša Krambergers roman Nevesa v robidah (Himlen i björnbärssnåren).

Var det någonting som du tycker fungerar särskilt bra i den svenska översättningen?

Det är många barn i handlingen. Jag ansträngde mig verkligen för att försöka återge barns sätt att tala och uttrycka sig så naturtroget som möjligt, även när de är lillgamla och tar ord i sin mun som de egentligen inte begriper, precis som författaren Nataša Kramberger. Förhoppningsvis fungerar det bra. Jag hade roligt!

Var det något speciellt utmanande med översättningen?

Nataša Kramberger använder många olika dialektala uttryck och ord, från skilda delar av Slovenien. Slovenien är ett land med många olika dialekter, som bland annat utvecklats på grund av den isolering i dalarna som de många bergen gett upphov till, men även i de befolkningstäta delarna vid gränserna till grannländerna, där det talas italienska, tyska, ungerska respektive kroatiska.

I både den engelska och den danska översättningen av Nataša Krambergers roman har översättarna valt att i stort sett bortse från den dialektala aspekten. I den engelska översättningen är motsvarande ord och uttryck mer eller mindre neutrala, men med vardagsspråklig karaktär. I den danska översättningen verkar översättaren ha tagit ett helhetsgrepp och gett den danska texten en ännu mer vardagsspråklig prägel än originalet, med många ofta roliga vardagsuttryck och -ord, ibland med dragning åt slanghållet.

Jag försökte hitta motsvarande otvetydigt vardags- och talspråkliga ord och uttryck, vilket ibland har kommit till uttryck genom stavningen, exempelvis »sånt« i stället för »sådant«. Någon gång har det dialektala ordet handlat om en fonetisk förändring av standardslovenskans ord och en motsvarande fonetisk stavning. Det gäller framför allt ord hemmahörande på den så kallade vischan, där ord kan ges mer must med hjälp av ett fonem- eller vokalbyte.

Vid ett tillfälle tillät jag mig att göra en motsvarande förändring i det svenska ordet och skiftade ett e mot ett ä och flyttade betoningen genom att dubbla en konsonant. Det gällde ordet »presenning«, som blev »prässenning«, med betoning på »präss« genom de dubbla s:en. Det är ett uttal som jag faktiskt har hört (på vischan) och betoningsvarianten finns som alternativ i både SAOL och SO.

Skälet till att jag gjorde det var att den förändrade dialektala stavningen, och därmed uttalet, av motsvarande ord stack ut väldigt mycket just i det sammanhang där det stod i den slovenska källtexten. Först trodde jag det var en felstavning, men det kunde det ju inte vara. Jag konsulterade därför en mycket god slovensk vän, som kommer från just den del av Slovenien som det gällde. Han redde ut begreppen för mig. Jag försökte åstadkomma något liknande.

Har du något tips på andra till svenska ännu oöversatta slovenska författarskap?

Den slovenska litteraturen är en i mångt och mycket hemlig skatt för de svenska läsarna. Jag översätter parallellt med mina andra uppdrag, utan att ha något avtal med något förlag, noveller och romaner av den slovenska författaren Drago Jančar, född 1948, och noveller, romaner och andra texter av den första slovenska feministiska författaren Zofka Kveder, 1878-1926. En fin poet som jag har börjat översätta dikter av är Lily Novy, 1885-1958. Dessa tre författare har en helt egen röst, som det inte har funnits eller finns någon motsvarighet till i Centraleuropa eller i övriga Europa.

Bland de nutida författarna har jag med stor behållning läst Maja Haderlap, född 1961 i den slovenska minoritetsbefolkningen i Österrike, och Brina Svit, pseudonym för Brina Švigelj-Mérat, född 1954. Två författare som har fått var sitt verk översatt till svenska, men som båda har en lång rad fantastiska verk som ännu inte är översatta till svenska, är Ivan Cankar, 1876-1918, och Boris Pahor, 1913-2022, som var född i den slovenska minoritetsbefolkningen i Trieste i Italien. Det finns även dramatiker som är spännande. Jag tänker i första hand på Slavko Grum, 1901-1949, och hans tvåaktare Dogodek v mestu Gogi (rak översättning: En händelse i staden Goga) från 1930.