fri frakt på alla beställningar.

samtal med hanna-linnea rengfors


våren 2020 debuterade hanna-linnea rengfors med den omtalade diktsamlingen närhetsprincipen. i den boken skrev hon om vår globaliserade samtid, med utgångspunkt i reaktioner på terrordådet i stockholm 2017. hennes andra bok för i år, romanen candy, har ett helt annat innehåll. men bara nästan. it-lit bad rengfors berätta om likheterna böckerna emellan. foto: tove freiij.



det känns som att det är få författare som skriver så konsekvent om hotell som du gör. både i candy och i närhetsprincipen finns framträdande delar som utspelas på hotell och du har även skrivit andra texter om hotellmiljöer. hur kommer det sig?

jag har nog alltid sett hotell som en exotisk miljö. en miljö förknippad med pengar och status. hotell brukade göra mig nervös, det är som med flygplatser – en massa underförstådda regler för hur man ska bete sig, som världsvana människor känner till. men när jag började skriva, desperat efter plats och tystnad, provade jag att boka billiga hotellrum utan fönster, sådana oattraktiva veckodagar ingen annan är intresserad av. det var fantastiskt. en helt anonym plats där inget påminner om en själv. hotellobbyn som skrivplats ger samma sak – en anonym plats där ingen hör hemma. nu har det inte varit möjligt på länge, på grund av corona, barn och pengar, då går det såklart lika bra att skriva varsomhelst. men jag tycker fortfarande om att placera människor på hotell och se vad som händer med dem när de inte har sina liv omkring sig. vad packar de med sig för ting dit? hur använder de rummet? de kan vända på dygnet, slippa alla praktiska plikter. och om de är två, hur rör de sig kring varandra? kanske finns där bara en säng, inte ens en stol för att få lite distans. och hur tar sig yttervärlden in, ändå? jag är också intresserad av skuggrelationer, förbjudna kärleksrelationer, och de försiggår ofta på hotell. kanske skulle hela hotellnäringen gå i konkurs om människor slutade träffas i smyg.

både candy och närhetsprincipen skulle kunna sägas handla om att rikta sin uppmärksamhet, och kanske kärlek, åt rätt håll. varför är det ett angeläget tema för dig?

åh, kanske för att jag ofta undrar vad fan vi håller på med. vore det bättre om vi inte var så intresserade av specifika människor? borde vi inte kunna rikta vår begränsade livskraft mot … något annat, något större? att påverka mänskligheten i stället för att påverka en enda särskild människa? (eller – är det just den där idén om den specifika människan som ger oss energi att faktiskt göra något alls?) i stephenie meyer’s new moon (twilight-serien) säger någon till huvudpersonen: “sometimes you have to learn to love what's good for you.” huvudpersonen väljer såklart det destruktiva alternativet. men om vi ska tro på den där klyschan, då borde “what’s good for you” vara något som inte är en specifik annan människa. ibland tänker jag att vi har en helt ofattbar potential att skapa och skydda och ordna världen på ett mycket bättre sätt, i stället snurrar vi runt i våra egna små bakgårdar, fast i både biologiska mekanismer och påhittade idéer om lycka och meningsfullhet. 


både personporträtt och händelser i candy känns väldigt komplexa. hur mycket research ligger bakom boken? hur arbetar du med research i ditt skrivande? är det viktigt för dig?

jag tänker inte på det som research förrän efteråt. under tiden känns det mer som pinsam besatthet. det är ett sätt att försöka se vad texten handlar om och hur jag kan göra den tydligare. ofta hamnar jag i populärvetenskapliga artiklar, dokumentärer, statistik och reportage som på något sätt beskriver hur människor generellt funkar – och avvikelser. det hjälper mig att förstå varför personerna är som de är, vilka möjligheter de har att göra olika val – och att få syn på i vilka situationer deras handlingar strider mot förväntningen. under arbetet med candy har jag läst om anknytningsteori, stalking, erotomani och förträngningsmekanismer gällande minne och skuld.

kan du ge något konkret exempel på hur researchen gått till?

jag har sett samma intervjuer av dömda personer om och om igen för att försöka förstå hur de minns och berättar om sina brott olika beroende på när de blir frågade och av vem. men det kan också handla om mycket mer konkret fixering vid detaljer: att närstudera bilder av kullerstenar på en särskild plats ett särskilt datum, att fråga ut främlingar om deras hundar eller låta sig falla och slå i huvudet på en viss plats.

 

 

 

närhetsprincipen fick ovanligt mycket press för att vara en diktsamling. hur nervös är du inför eventuella recensioner av candy? spelar det någon roll om boken till exempel skulle sågas?

jag kan inte påverka det, därför försöker jag att tänka mycket lite på det. just nu är jag lättad och lycklig. den här berättelsen är så viktig för mig, har varit det länge, och nu är den klar. inte bara klar som i “färdig och tryckt”, utan klar som i kristallklar, tydlig. självklart vill jag att boken ska bli läst och förstådd, men värdet av den är inte beroende av omdömen. det ger ett slags lugn att känna att man tänkt en tanke till slut. känna att man gjort allt för att förvalta en berättelse, med största möjliga omsorg. följt med den hela vägen. sedan går det bara att hoppas att också en hård berättelse kan landa mjukt.

  

candy utkommer 1.10.2020. beställ den fraktfritt här.