fri frakt på alla beställningar.

intervju med sebastian mattsson


med balladen om kalle klick debuterar sebastian mattsson med en roman om den klickhungrige reportern kalle "klick" westerdahl. it-lit passade på att ställa några frågor.



foto: tina nejderskog liv omsen

du är uppvuxen i bohuslän, i ödsmål utanför stenungsund. när flyttade du till stockholm?

2009. skenbart för att jag skulle plugga medie- och kommunikationsvetenskap, men framför allt för att jag var trött på landsbygden. jag kände mig instängd och begränsad. det var det vanliga: jag drömde att stå som arvid i röda rummet, blicka ut över stan och känna att jag skulle hålla den i min hand, äga den, inom en snar framtid. dit har jag inte kommit än. men jag jobbar på det.

2009 var du 22. vad gjorde du innan dess? bodde du kvar i ödsmål?

ja. jag var en professionell dagdrivare i några år. exakt en sådan tillvaro skildras faktiskt i boken, kom jag på nu. måste vara en slump.

tror du att din uppväxt på landet präglat ditt sätt att skriva och arbeta med text?

man är ju lite rädd för det. jag minns ett avsnitt av krimserien cracker där robbie coltrane kunde se att en seriemördare vuxit upp i arbetarklassen på ett grammatiskt fel hon råkat göra i ett av sina brev till polisen. sedan dess har jag varit livrädd för att man ska kunna ana utifrån det jag skriver att jag inte är från den kulturella, urbana medelklassen. i övrigt vet jag inte hur det har påverkat mig. möjligen att man ofta hemfaller åt nåt slags underdogperspektiv. eftersom man kommer "utifrån".

 


vad har du haft för litterära influenser i arbetet med balladen om kalle klick? hur har du tänkt med stilen?

jag ville att den skulle kännas som en skröna med en ironisk berättare. på det sättet påminner den om två nathanael west-böcker: a cool million och miss lonelyhearts. men också om candide av voltaire (en oväntat rolig bok). man ska få en känsla av att berättaren inte tar sin huvudperson – eller berättelsen för den delen – på hundraprocentigt allvar. kan också nämna rum diary av hunter s thompson. en ganska dålig bok i stort, men jag blev inspirerad av hur han beskrev en dysfunktionell redaktion.

i boken finns en passage om joan didion – en författare som kalle inte har läst, men berättaren tycker att han borde ha gjort. kan du rekommendera några andra böcker om journalistik som kalle borde läsa?

jag tror att kalle är ett hopplöst fall, om jag ska vara ärlig. spelar ingen roll vad du kastar på honom: aleksijevitj, kapuscinski, capote – han kommer inte att vara mottaglig. men alla andra får gärna läsa författarna jag nämnde. jag gillar journalistik där skribenten är författare i första hand, reporter i andra. sedan borde ju kalle gå igenom grunderna som han aldrig orkade ta till sig. läsa reporter – en grundbok i journalistik av björn häger. men som sagt: ett hopplöst fall.

 

 

kalle klick är själv övertygad att han inte skulle platsa någon annanstans än på en kvällstidning. men klickjakt är väl knappast förbehållet expressen och aftonbladet, eller hur? hur skulle kalle klara sig hos, exempelvis, dagens nyheter?

jag tror ändå han skulle få det väldigt tufft. på morgontidningarna har man en helt annan självbild. det har jag förstått från det jag fått höra från vänner som jobbat där. de skulle aldrig tolerera en person som är så öppet och stolt skamlös som kalle. det skulle såra deras egon alldeles för mycket. och kalle skulle själv bli galen. rasande på all ambition och yrkesstolthet som cirkulerar i luften där. eventuellt skulle han trivas ihop med croneman. de är lite lika, humörmässigt.

den en gång unga – och litteraturhistoriskt inflytelserika – litteraturströmning som brukar kallas alt lit präglades av att skribenterna valde att publicera sig online och att använda väldigt intresseväckande titlar och format – exempelvis listor – som ett sätt att öka spridningen. hur datadriven tror du nätbaserad litteratur är?

bra fråga. men det är klart att både förlag och författare blivit alltmer medvetna om hur man får till surr på de sociala medierna. och det gäller inte bara nätbaserad litteratur. dömer man utifrån recensionerna, så är ju sigge eklunds nya bok superstarkt ragebait. för att nämna ett exempel. folk älskar att hata den, och varje nedsablande kommentar leder till ökad spridning. nu tror jag i och för sig inte att sigge hade den effekten i åtanke när han skrev boken, men ändå.

omslaget pryds av kalle klicks silhuett. går det att ge några ledtrådar till vems silhuett den är baserad på? 

efter allt tjafs kring aron flams jävla tiger vågar jag knappt. tillräckligt många kommer att bli arga på den här boken; jag orkar inte bli stämd för upphovsrättsbrott också. men jag kan säga att vi snackar om en offentlig person som väldigt många känner till. och han är inte pinnsmal.  

 

  

balladen om kalle klick utkommer 24.8.2020. beställ den fraktfritt här.