fri frakt på alla beställningar.

intervju med johan stenström


konstnären johan stenström debuterar med boken grisgänget. en mina vänner-bok i essäformat. it-lit passade på att ställa några frågor till johan.



i grisgänget skriver du i sju kapitel om sju av dina kompisar. hur kom du på idén att skriva om dem?

jag har haft idén länge men inte kommit till skott eftersom jag egentligen är konstnär. men för några år sedan stod jag utan ateljé och behövde göra något som tog mindre plats än de skulpturer och installationer jag tidigare jobbat med. då dök idén om att skriva om mina vänner upp och jag bestämde mig för att göra slag i saken.

har de fått läsa? hur har de reagerat?

de har fått läsa. deras reaktioner har varit blandade. jag tror vissa av dem hade hoppats på att bli framställda som en slags hjältar och att jag skulle bortse från deras sämre sidor. när de insåg att mina porträtt inte sminkade över deras mindre smickrande sidor blev vissa besvikna. jag har försökt framhålla att detta inte är en objektiv redogörelse för vilka dem är. det är en redogörelse för vilka - jag - tycker att de är och den är inte mer värd än någon annans. min bild av mina vänner är dessutom organisk och ändras hela tiden. hade jag skrivit boken idag hade den sett annorlunda ut. det viktiga för mig var att skriva något som i den skrivande stunden kändes sant.

 


bärande för boken är ändå de normer och tysta överenskommelser som präglar de manliga relationer som beskrivs i boken, inte minst under skolåren i början av nollnoll-talet. tror du att det är annorlunda att växa upp som kille i göteborg i dag jämfört med den tidsperiod du skriver om?

kanske men det är svårt att säga. en del har ju förändrats. framför allt synen på vad en kille ska eller kan vara upplever jag är annorlunda nu. jag minns inte att vi någonsin hade en diskussion om något sådant när jag växte upp. vare sig bland mina vänner, i klassrummet eller i min familj. då var könsrollerna så fastvuxna att man tog en enorm social risk om man valde att ifrågasätta dem. när jag gick i högstadiet på flatåsskolan i frölunda blev två killar i min klass som hade långt hår kallade för kärringar. det hände varje rast. jag tror inte det hade hänt idag.

en annan bärande del i boken är skildringen av göteborg och hur delar av staden har förändrats de senaste tio-tjugo åren. vad tycker du är de största skillnaderna på majorna och linné i dag jämfört med när du växte upp där?

för att bo där idag måste man ju vara snudd på miljonär. så var det inte när jag växte upp. jag skriver om det i boken - i min klass på oscar fredriksskolan gick barn till läkare men även barn till undersköterskor. jag tror inte det är så längre vilket borde göra miljön lite mer ensidig.

 

 

 till skillnad från många debuterande författare i dag har du inte gått skrivarskola. tror du att det påverkar ditt skrivande i någon riktning?

om man går på en skola med ett fåtal andra elever mitt ute på en ö i stockholms skärgård är det väl möjligt att sätt satt skriva på smittar av sig och att resultatet blir lite enkelriktat. jag minns det från min tid på konstfack, idéer om hur saker ska göras får snabbt fäste utan att man ifrågasätter dem. man blir navelskådande och intern. kanske är min bok ett alternativ till det.

 

  

grisgänget utkommer 9.3.2020. beställ den fraktfritt här.