fri frakt på alla beställningar.

intervju med hanna-linnea rengfors


med närhetsprincipen debuterar hanna-linnea rengfors med en storslagen berättelse om närhet och avstånd i en globaliserad samtid. it-lit passade på att ställa några frågor till hanna-linnea. foto: tove freiij.



foto: tove freiij

genomgående för mycket av ditt skrivande, och även närhetsprincipen, är att det innehåller barn. hur växte du själv upp?

jag växte upp i en ombyggd sommarstuga på uppländska landsbygden. bussen gick till bålsta, två turer per dag om helgerna. jag flyttade till elevhem när jag var sexton, blev utslängd efter ett par veckor. det tog orimligt lång tid att växa upp.

varför då?

jag hade en pripps blå på rummet. haha. den var inte min. fast jag sa att den var min. helge fossmo skulle varit tillsynsman den kvällen, då hade jag nog klarat mig med ett uppfostrande samtal. men helge var sjukskriven så en rigidare vikarie från knutbysekten fick mig utkastad.

när började du skriva på närhetsprincipen?

flera gånger. i huvudet den sjunde april 2017. i anteckningsboken den sjuttonde november 2017. och i datorn sommaren 2018. men det medvetna skrivandet, när jag långsamt förstod att jag skrev på ett diktmanus, började vintern 2018.

 


boken inleds med en intensiv skildring av det som inträffade på drottninggatan i stockholm i april 2017. har det känts riskabelt att skriva om det?

ja. det finns en stark laddning kring den dagen. men jag skriver inte om händelsen i sig, utan om reaktionerna. men till och med ordvalen är laddade. kallar vi det ett terrordåd, ett vansinnesdåd, en attack, en massaker, en tragedi, ett trauma, en slakt? händelsen blir en obehaglig spegel, både för mig som individ och oss som samhälle. spegeln visar sårbarhet, medmänsklighet, omsorg. men bilden skevar. vi kan också se gränserna för omsorgen, impulsen att skydda våra egna, likgiltigheten inför andra. och ja, det är ju precis det som intresserar mig. den skevheten.

i närhetsprincipen skriver du också om många personliga saker. har det känts komplicerat?

ja, det har det. komplicerat och helt nödvändigt. frågorna som jag är intresserad av kändes viktigare att ställa inåt än utåt. utgångspunkten behövde ligga nära. hemmet, kroppen, barnen, kärleken. men det är lätt att tvivla på hur relevanta ens egna upplevelser är: kan någon annan bry sig om mina personliga misslyckanden och förluster? kan de fungera som belysande exempel? vilket i sig blev en slags metafrågor i den här skrivprocessen.

 

 

du släpper också en roman till hösten. och skriver på en novellsamling. och har barn och jobb. hinner du med allt?

jag har skrivit aktivt i snart två år nu och börjar förstå att det tar tid för mig. tid och fokus. på mobilen finns ett alarm ställt på 3:30 med påminnelsen "sylvia plath gick upp den här tiden". det ger tre effektiva timmar innan barnen vaknar. nyligen insåg jag att plath bara gjorde det ett antal månader, sina sista månader innan hon tog livet av sig. nu aktiverar jag det alarmet enbart i nödfall, om ingen annan skrivtid finns. tydligen behövs sömn också. 

 

  

närhetsprincipen utkommer 20.3.2020. beställ den fraktfritt här.